Postoperativa sårinfektioner uppkommer vid c:a 7% av alla operationer, och är den tredje vanligaste vårdrelaterade infektionen i Sverige. Vid så kallade rena ingrepp, det vill säga operationer i bakteriefri vävnad, är infektionsrisken 1-3% (Att förebygga vårdrelaterade infektioner, 2006). Postoperativa sårinfektioner orsakas i de flesta fallen av att vävnaden förorenats med bakterier under själva operationen. Sedan såret slutits är infektionsrisken liten. Den bakteriella föroreningen kan komma från patienten själv, endogen smitta, eller från omgivningen, exogen smitta.

Endogen smitta

Vid ingrepp i steril vävnad, så kallade rena operationer, är patientens egen hud den huvudsakliga endogena smittkällan. De bakterier som utgör normal hudflora förorsakar i de flesta fall bara infektioner vid särskilt infektionskänslig ren kirurgi som t ex implantation av kroppsfrämmande material. Ett undantag utgör Staphylococcus aureus som ingår i hudfloran hos c:a 10% av friska personer och som kan förorsaka infektion vid all typ av kirurgi.

Vid ingrepp i organ som normalt innehåller bakterier, t ex mag-tarmkanalen förorenas omgivande vävnad med stora bakteriemängder.

Exogen smitta

Smitta från omgivningen kan nå operationssåret via luften, luftburen smitta, eller genom kontakt med t ex instrument och vätskor som förorenats under operationen.

Huden är den viktigaste källan till luftburen smitta i operationsrummet. En person avger c:a 104 hudpartiklar/min då hon går och c:a 10% av dem är bakteriebärande. Den individuella variationen är stor. Hudfragmenten varierar i storlek från c:a 5 till 60 μm. Man brukar räkna med en genomsnittlig sedimentationshastighet på 0,3 m/min (Noble 1975). Anaeroba bakterier sprids också till luften från huden och överlever tillräckligt länge för att utgöra en infektionsrisk (Benediktsdóttir & Hambraeus 1982). Aktivitet och friktion mot huden t ex av kläder ökar spridningen. När hudflagorna passerar täta kläder kan de också fragmenteras, och mer än 50% av de bakteriebärande partiklarna vara mindre än 5 μm (Noble, 1963, Mackintosh, 1978, Reinmüller & Ljungqvist 2003, Ljungqvist & Reinmüller 2006)

Personer med hudproblem eller infektioner kan till luften avge stora mängder Staphylococcus aureus och även andra sjukdomsalstrande bakterier t ex grupp A streptokocker. Ventilation och täta kläder minskar inte denna smitta på ett tillräckligt säkert sätt. Vårdhygieniska rekommendationer klargör hur dessa personers närvaro i operationsrummet måste begränsas (Att förebygga vårdrelaterade infektioner, 2006)

Mikrobiologiska krav på luft i operationsrum

De senaste årens utveckling av nya operationsmetoder tyder på att operationer där främmande material sätts in i kroppen kommer att bli vanligare, och därmed ökar behovet av operationsrum för ren kirurgi

Handboken ansluter sig till de krav på mikrobiologisk renhet i luften i operationsrum som anges i Byggenskap och vårdhygien 2010 (Byggenskap och Vårdhygien 2010). Rekommendationerna bygger på en sammanvägning av resultat från äldre studier (Bilaga D Historik) och vad man praktiskt kan åstadkomma genom att kombinera ventilation och användning av specialarbetsdräkt.

Ventilation

Operationsrummet ventileras för att bereda patienter och de som arbetar i rummet en säker och behaglig miljö. I handboken behandlas huvudsakligen de aspekter på ventilationen som har betydelse för att förhindra smittspridning. Ventilationens huvuduppgifter är då att medverka till en låg nivå av mikroorganismer under pågående operation, minimera risken för inflöde av mikroorganismer från omgivningen, och att rena luften efter operationen.

Luftflöde anges i antalet luftväxlingar/h eller volym tillförd luft per tidsenhet (luftflöde) vanligen i m3/s.

SIS TR 39 Remissutgåva

För att räkna ut antalet luftväxlingar måste man veta luftflödet och rummets volym. Vid konstant spridning av föroreningar i rummet har rummets volym ingen betydelse för den stationära föroreningsnivån. Den avgörs av totalflödet av tillförd luft. Rummets volym har däremot betydelse för hur snabbt utspädning/avklingning sker.

De två vanligaste principerna för operationsrumsventilation i Sverige är omblandande strömning med ett tilluftsflöde på c:a 0,6 m3/s och så kallade parallellströmningstak med ett totalt tilluftsflöde på >2,5 m3/s. Vid omblandande strömning minskar man antalet bakteriebärande partiklar i luften genom utspädning. Med parallellströmningstak över operationsbordet är avsikten att få en borttransport av de bakteriebärande partiklarna. Under pågående operation störs emellertid parallellströmningen av operationslagets rörelser och värmealstring liksom av operationslampornas placering och värmeavgivning så att strömningsformen även i dessa system kan bli omblandande. För båda ventilationssystemen kan man utgå från utspädningsprincipen när man beräknar vilket tilluftsflöde som behövs (Nordenadler 2010).

Förhindra flöde av mikroorganismer från och till omgivande lokaler

När en dörr till operationsrummet öppnas kan man få ett luftflöde in i operationsrummet med risk för inflöde av bakteriebärande partiklar då temperaturdifferens råder mellan omgivande lokaler och operationsrum. Teoretiska beräkningar visar att detta har liten betydelse för renheten av luften i operationsrum med konventionell omblandande strömning, där bakteriehalten ofta ligger över 50 cfu/m3. (Nordenadler 2010). En betydligt större föroreningskälla är det om ytterligare en person kommer in. Det relativa tillskottet till luftburna bakteriebärande partiklar vid dörröppning blir större i operationsrum där man eftersträvar en mycket låg föroreningsnivå. För att minska inflödet av bakteriebärande partiklar från lokaler i direkt anslutning till operationsrum för infektionskänslig ren kirurgi bör dessa ha en definierad luftrenhet (Nordenadler 2010).

Några få sjukdomar sprids luftburet; till dem hör vattkoppor och mässling. Patienter med utbredda brännskador sprider stora mängder bakteriebärande partiklar till luften och kontaminerar därigenom hela miljön i operationsrummet. På sjukhus med infektionsklinik och på sjukhus med brännskadeavdelning bör det finnas ett operationsrum som kan nås från en korridor utanför operationsavdelningen. För att rummet ska kunna betjänas med utrustning bör det ha en slussad ingång till operationsavdelningen.